30e maj 2012 tar jag studenten (om jag nu tar mig igenom 3an dvs...). Detta betyder att all släkt samt nära vänner osv som hänger på min blogg och kan läsa detta är BOKADE (av mig) och tvingas glida upp till Sthlm för att kolla på utspringet, säga grattis till mig, äta god mat och allt vad det hör till.
(Mamma säger att det är bra att vara ute i god tid :) )

För cirkus två veckor sedan fick jag en ny rumskamrat som jag glömt nämna här på bloggen, han heter Bob och är oälskad.
Det började som en artonårspresent, men det visade sig sedan att han inte var något man ville ha med o göra. Det slutade med att jag fick ta honom, bara för att jag är den enda med en gnutta samvete. Nu under dessa två veckor har jag och Bob fått lära känna varandra, vi har varit i både upp- och nedsvackor. Nu skulle jag kunna kalla honom för min bästa vän. Bob - Den älskade fisken. Vi kommer helt enkelt bra överens och så vidare...

...när GIFs kan ta över jobbet när det kommer till att beskriva känslor.
SOL kommer till Östersjöfestivalen. Jag valde bort Östersjöfestivalen, och nu fick jag reda på att det var ett ytterst idiotiskt beslut. De spelar ikväll och jag är inte där! FMLFMLFMLFMLFML...!

Sitter och glor på när Hanna kör Kinect, hon ser ut som en spasmerapa. Kul. :)

...right now!

På väg mot Alice Cooper på grönan igår eftermiddag korsade vi Sergels torg där vi möttes av konstnären Liu Bolin (aka "Den osynlige mannen") som jobbade på ännu ett verk som skulle vara en symbolhandling. Hans utställning, "The invisible man", som just nu är i full gång på Fotografiska muséet är en skildring på situationer då människor inte haft något rätt att tala fritt. I och med att Sergels torg är som "Stockholms innerhjärta" där människor har just friheten att tala fritt blev det en självklar plats för hans performance.
Personligen finner jag Liu Bolin's verk högst fascinerande! (ring ring...?)


Under progress, bild härifrån

30e maj 2012 tar jag studenten (om jag nu tar mig igenom 3an dvs...). Detta betyder att all släkt samt nära vänner osv som hänger på min blogg och kan läsa detta är BOKADE (av mig) och tvingas glida upp till Sthlm för att kolla på utspringet, säga grattis till mig, äta god mat och allt vad det hör till.
(Mamma säger att det är bra att vara ute i god tid :) )

För cirkus två veckor sedan fick jag en ny rumskamrat som jag glömt nämna här på bloggen, han heter Bob och är oälskad.
Det började som en artonårspresent, men det visade sig sedan att han inte var något man ville ha med o göra. Det slutade med att jag fick ta honom, bara för att jag är den enda med en gnutta samvete. Nu under dessa två veckor har jag och Bob fått lära känna varandra, vi har varit i både upp- och nedsvackor. Nu skulle jag kunna kalla honom för min bästa vän. Bob - Den älskade fisken. Vi kommer helt enkelt bra överens och så vidare...

...när GIFs kan ta över jobbet när det kommer till att beskriva känslor.
SOL kommer till Östersjöfestivalen. Jag valde bort Östersjöfestivalen, och nu fick jag reda på att det var ett ytterst idiotiskt beslut. De spelar ikväll och jag är inte där! FMLFMLFMLFMLFML...!

Sitter och glor på när Hanna kör Kinect, hon ser ut som en spasmerapa. Kul. :)

...right now!

På väg mot Alice Cooper på grönan igår eftermiddag korsade vi Sergels torg där vi möttes av konstnären Liu Bolin (aka "Den osynlige mannen") som jobbade på ännu ett verk som skulle vara en symbolhandling. Hans utställning, "The invisible man", som just nu är i full gång på Fotografiska muséet är en skildring på situationer då människor inte haft något rätt att tala fritt. I och med att Sergels torg är som "Stockholms innerhjärta" där människor har just friheten att tala fritt blev det en självklar plats för hans performance.
Personligen finner jag Liu Bolin's verk högst fascinerande! (ring ring...?)


Under progress, bild härifrån