Saknar min pojk jättemycket, det gör jag, men för tillfället kan inte jag neka att hans katter drar mig till sig som en motsatt laddning och allt det där. Jag är kär, och de bara växer och växer och snart ska de till och med flytta ut och grejer. Sad, sad panda. Världens sötaste krabater, på riktigt...

Och glöm inte; Pansii @ instagram

Jag måste faktiskt säga att jag är otroligt stolt över min fina klass. Eller ja, numera är vi ju faktiskt ingen "klass", men det är något jag tänker bortse från då dessa vackra människor alltid är min klass i mina ögon. Jag kan inte med ord förklara för någon hur mycket dessa tre år faktiskt betytt för mig, hur de format mig till den jag är idag. Saknaden kommer vara olidligt stor, men å andra sidan vet jag att det inte är sista gången jag ser varken klassen eller Täby Enskilda. Under dessa tre år har jag hittat människor som kommer vara vänner för liver. Eller jag hoppas åtminstone det.
Det har fascinerat mig hur vi har grälat som vi gjort utan att slå ihjäl varandra, det måste ändå betyda något.
Massa kärlek till er, lycka till i framtiden, jag älskar er, och bli inga främlingar.

Tack till alla som gjorde min student till den absolut bästa. Till och med vädret var på vår sida och dagarna efter bara öser det ner regn och åska. Det måste vara ett tecken...

Bara för att skryta om hur fina vänner jag har gjorde jag en liten film på klassens sista vecka, tråkigt nog var det många som valde att inte dyka upp i skolan just sista veckan, men tror jag lyckades få med alla mer eller mindre ändå.

P.s. kolla i HD samt helskärm, bara för att ni kan! D.s.

Imorgon smäller det!

Lovar, bilder och lite "roligare" inlägg kommer efter all studenthysteri!
pussokram

Saknar min pojk jättemycket, det gör jag, men för tillfället kan inte jag neka att hans katter drar mig till sig som en motsatt laddning och allt det där. Jag är kär, och de bara växer och växer och snart ska de till och med flytta ut och grejer. Sad, sad panda. Världens sötaste krabater, på riktigt...

Och glöm inte; Pansii @ instagram

Jag måste faktiskt säga att jag är otroligt stolt över min fina klass. Eller ja, numera är vi ju faktiskt ingen "klass", men det är något jag tänker bortse från då dessa vackra människor alltid är min klass i mina ögon. Jag kan inte med ord förklara för någon hur mycket dessa tre år faktiskt betytt för mig, hur de format mig till den jag är idag. Saknaden kommer vara olidligt stor, men å andra sidan vet jag att det inte är sista gången jag ser varken klassen eller Täby Enskilda. Under dessa tre år har jag hittat människor som kommer vara vänner för liver. Eller jag hoppas åtminstone det.
Det har fascinerat mig hur vi har grälat som vi gjort utan att slå ihjäl varandra, det måste ändå betyda något.
Massa kärlek till er, lycka till i framtiden, jag älskar er, och bli inga främlingar.

Tack till alla som gjorde min student till den absolut bästa. Till och med vädret var på vår sida och dagarna efter bara öser det ner regn och åska. Det måste vara ett tecken...

Bara för att skryta om hur fina vänner jag har gjorde jag en liten film på klassens sista vecka, tråkigt nog var det många som valde att inte dyka upp i skolan just sista veckan, men tror jag lyckades få med alla mer eller mindre ändå.

P.s. kolla i HD samt helskärm, bara för att ni kan! D.s.

Imorgon smäller det!

Lovar, bilder och lite "roligare" inlägg kommer efter all studenthysteri!
pussokram

Börjar närma sig nu, med stormsteg. Lite bilder från dagen dyker förmodligen upp imorgon, eller så snart jag bara kan, för nu ska det sovas. Godnatt!

I måndags frågade Jocke om jag hade tid att ses, det var en otroligt främmande men ack så skön känsla att faktiskt kunna svara "ja" på den frågan. Åh, allt är slut nu, bara självaste studenten som fattas. Vet att jag säger det ofta, men jag måste bara understryka hur otroligt skönt det faktiskt är då det är så svårt att själv fatta, speciellt nu när jag vet att jag är godkänd i alla ämnen (inklusive kemi- och Fysik B!). Länge sedan jag kunde slappna av på det här sättet, känns helt konstigt.
Trots min numera ledighet är det ändå en relativt hektisk period just nu, just pga studentfirandet med all förberedelse inför mottagning, utspring och allt därav ganska dåligt uppdaterande. Just nu har jag dessutom glömt mycket av vad som hänt sedan senast. En sak kommer jag ihåg dock, vilket var att jag, Hanna, John och Evvi gick och såg Mange Makers igår och åkte sedan vidare till Tegel för att träffa Erik och Christian vilket var myspys som vanligt. En annan sak var att jag (eller snarare Isabelle, men ja) färgade håret idag då jag ska ta studentfoton imorgon (spännande! Jag som helt undviker att bli fotad av vissa människor, men men...).

Det är även en annan grej som gjorde min idag-dag till en superbra dag (förutom färgandet av håret och det fina vädret och ångestens försvinnande). Jag har just nu kameran med mig till skolan för att dokumentera sista veckan med klassen, jag har den alltså med mig vart jag än går. Vid lunchen satt bland annat vår skolas VD vid vårt bord, han kikade lite på min kamera och fick tydligen lite lust att förhandla. Så ja, jag fick en liten fotouppgift, och för varje lyckad bild jag tar dessa sista dagar som är kvar av skolan får jag 500 kronor! Kunde ju inte bara tacka nej, oemotståndligt! Kunde dessutom inte låta bli att känna mig lite smickrad i och med att det är en mediaskola med 3x3 mediaklasser eller vad det nu är, och han förhandlar med en naturelev som dessutom är stark minoritet... ;)


Pansii @ Instagram

Idag är en blandade-känslors dag. Provet gick som man kunde tänka sig, inte bra alls. Får hoppas på kompletteringschanser eller att jag hade riktigt tur och lyckas sätta ett G ändå. Hur som helst fick vi iallafall sluta lite extra tidigt, cirkus 12 beroende på när man var klar, så åkte till centrum med bror och Hannapanna för att tröstshoppa lite. Lite extra glad blev jag över såpbubblorna inne på Åhlens, det krävs så lite för att må bra efter ett fysikprov, allt är bättre. Nu är det dessutom långhelg, fyra dagar fyllda av roligt plugg (hehe...), detta firade jag när jag kom hem med en urläcker skål med trädgårdsbärskvarg, kaneläpplen, gojibär, valnötter och honung framför ett avsnitt av Family Guy. Glad i magen blev man! Dessutom ska jag snart iväg och röja med mina mysmänniskor. På riktigt, så mysiga att man vill ha dom på grillen!
Pussokramskumbanan.

Nationellt prov i fysik B imorgon (antog att ni ville veta, så nu vet ni), 8.30, lagom skönt. Inte långt kvar sedan, inte långt kvar alls. Nästa vecka är jag klar med allt, klar. Håll tummarna för att det går vägen, önska mig lycka till osv. Godnatt.

Vädrets humörsvängningar idag var ju lagom undeliga här i huvudstaden, men emellanåt var det riktiga solglimtar som sken fram. Detta ledde dock till att jag inte vågade mig ut på kvällen och träffa fina människor som var planerat, men förhoppningsvis försvinner dom inte för det. Känner mig sådär lagom svensk som diskuterar vädret, självaste tanken var bara att ge er en liten snabb uppdatering så ni ser att jag lever.
Peace!